De senaste månadernas kommunala kamp mellan Sibbo och Helsingfors har väckt många tankar. Har en stor region subjektiv rätt att växa? Vem avgör vad som är bäst för regionen? Kan en liten kommun ha kvar sin egen vision om den egna tillväxten?
Min syn på detta är entydig och principiell: det kommunala självstyret skall respekteras.
Då Sibbo nu gått in för att acceptera den tillväxt som metropolområdet åläggs att planera för, bör Sibbo få göra det på sitt eget sätt. En kommun skall få växa och profilera sig genom egna beslut.
Den kommunala, lokala demokratin garanterar lyhördhet.
Beslut skall fattas av rätt instans möjligast nära dem som berörs. Detta är av den största betydelsen då man funderar på produktionen av den service som kommuninvånare behöver. Tillväxten i en kommun medför även tryck på serviceproduktionen. Enligt min syn är kommunens ansvar att skapa förutsättningar, att övervaka och se till att det finns behövlig service tillhanda på lika villkor för invånarna. Köptjänster, privatisering och konkurrensutsättning ger ett mervärde då servicebotten byggs. Minns dock att upphandlat monopol inte är bättre än kommunalt monopol – det måste finnas en balans. Kommunens anställda skapar grunden för god service. För att i framtiden kunna konkurrera om arbetstagare bör kommunerna se om sin personalpolitik. Kommunerna kan aldrig konkurrera om arbetskraft enbart genom lönepolitik, utan bör aktivt ta in i sin personalpolitiska verklighet att kommunen kan belöna, uppmuntra och skapa en arbetsmiljö som är attraktiv. Av betydelse är även det att användaren av service själv skall i allt större grad avgöra varifrån servicen tas. Servicesedlar är ett ypperligt tillägg för att skapa alternativ. För kommunerna lönar det också att satsa på vård- den behöver vi alla. Samtidigt är det förebyggande verksamhet som rätt skött förhindrar kostnader i ett senare skede.
